De äldre beläggen ger en ganska oklar bild av namnets utvecklingshistoria. Måhända utgår det från det finska personnamnet Lemmetyine(n), n faller bort i Lojotraktens finska. Efter vokalbortfall i sv. dial. har p inskjutits i förbindelsen mt. Härifrån har en ny finsk form utvecklats (Lempelä 1550). Till detta har formen på -ans bildats, eller snarare till det husbondsnamn Lempe som med större eller mindre rätt uppfattats som ingående i bynamnet (jfr Granlund 1965:11 ff.).
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.
Lempans
Lemptenby 1442 *
Lempetanaby 1498
Lempteby 1502 *
Lemitteby 1535