Beskrivning

Enligt traditionen har de första invånarna på Pentala, som tillhörde Moisö by, kommit från Estland, varför estniskans moisio ’herrgård’ har tagits till utgångspunkt för tolkningen. Ramsay 1936:346. Denna betydelse förekommer även i sydfinska dialekter på grund av inflytande från estniskan (Suomen sanojen alkuperä). Westman (1935:254 f.) och Granlund (1965:92) ger namnet samma tolkning. Belägget 1552 o.a. liknande, som kan uppfattas som personsyftande, anses av Granlund analogiska. En annan betydelse hos moisio ’inhägnad skogsäng o. likn.’ förekommer i andra dialekter. I östra och norra Finland har en del liknande namn (Moisanen) härletts från en östlig form av det bibliska Moses, Moyses. Uusi suomalainen nimikirja: Moisanen, Moisio.

Namnelement

ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.

Källor

Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 556. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen toimituksia 62. Helsinki 1992 –.

Ramsay, August, 1924, 1936: Esbo I - II. Esbo socken och Esbo gård. Helsingfors.

Westman, Ivar, 1935, 1940: Nyländska önamn. I-II. Folkmålsstudier III, i: Folkmålsstudier VII, s. 1–120.

Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Äldre belägg

Moijsze 1540

Moijse 1541

Moijsio 1549

Moijsen 1552

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.