Beskrivning

De egendomliga äldsta beläggen till trots får man väl räkna med att namnet innehåller en form av mansnamnet Olav och by. En form Olar har antecknats i Dalarna (Modéer 1955b:52, 53).

Namnelement

by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.

Källor

Modéer, Ivar, 1955b: Personnamn från medeltid och 1500-tal. Studier utgivna av Ivar Modéer. Anthroponymica suecana. 2. Lund.

Äldre belägg

Wleffstesby 1538

Oleffpsby 1540

Oleffsby 1541

Olaffs by 1544

Olarsby 1552

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.