De äldsta beläggen underbygger tolkningen att namnets utgångsform har varit *Hälsinga a eller Helsingia a, vars fl. är antingen genitiv plur. av fsv. helsinger eller genitiv sing. eller plur. av ordets biform helsingi ’person från Hälsingland’. Slutvokalen a har förkortats och reducerats till -e eller helt fallit bort. Liknande bildningar är även sockennamnen Sjundeå och Ingå i Nyland. Utförlig diskussion hos Granlund 1956:13 ff. En djupare undersökning av bebyggelsens uppkomst i Nyland samt av bynamnen, speciellt i det gamla Helsinge, numera Vanda och Helsingfors, har gjorts av Kepsu 2005. En del av hans namntolkningar avviker från tidigare framställda, vilket noteras i det följande.
hälsing Flera bynamn har fl. Hälsing-, t.ex. Helsinge < Helsingå. Det har förts en längre diskussion om namnen. Men den allmänna uppfattningen är att de innehåller en personbeteckning fsv. helsinger eller helsingi ’person från Hälsingland’. Denna har traderats även som gårdsnamn och tillnamn. Utförlig diskussion hos Granlund 1956:13 ff. Utom Helsingby m.fl. finns det ganska många andra s.k. särnamn i Finland: Dalkarby, Gesterby, Önningby. Till gruppen kan på sätt och vis även föras namn på Finn-, Lapp-, i varje fall en del av dem.
Kepsu, Saulo, 2005: Uuteen maahan. Suomalaisen Kirjallisuuden Toimituksia 1027. Helsinki.
Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.
Heelsingaa
Helsinga 1351
Helsingha 1371
Hellsing 1401 *
Helsingåå 1460
Helsingfors Helsingfors
Vanda Helsinge