Kvarnbacka ligger vid Vanda fors och har namn efter kvarnen där. Byn har tidigare hört till Mårtensby. Voionmaa 1950:95.
backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.
kvarn Kvarnen har varit ett centralt begrepp i de flesta bygder. En by där det finns eller har funnits en kvarn, i synnerhet av den storleken att en hel bygd betjänats av den, har i flera fall fått namn av denna. Vattenkvarnar började anläggas i Norden på 1200-talet. Väderkvarnarna är yngre. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, Wadström 1952. Formen Kvärn- är äldre än högsvenskans och många dialekters form med -a- (Wessén 1962:48).
Voionmaa, Väinö, 1950: Helsingin seudun historia ennen kaupungin perustamista. Helsingin kaupungin historia. I. Helsinki.
Quernbacka 1543
Kuarne backa 1556
Quarnnbacka 1558
Mårtensby Helsinge