Beskrivning

Ljudhistoriskt sett kunde fl. vara ordet lund som dock inte är belagt i dialekten. I flertalet namn med sl. böle är fl. personbetecknande. Ett mansnamn Lunde är tänkbart. Det är belagt i Sverige. Granlund 1956:325 o. hänv.

Namnelement

böle Också ordet böle hör till de vanliga namnlederna, ensamt eller som slutled. Böle-namn förekommer i alla landskap, i Österbotten dock bara upp till Vasatrakten. Allt som allt har 345 bynamn innehållande böle registrerats. Namn av detta slag är också utbredda i delar av Sverige, Norge och Danmark. Den ursprungliga betydelsen hos ordet, en avledning av bol, anses vara ’nyodling’, men tidigt har det också kommit att beteckna bebyggelser som uppstått på nyodlad utmark. Mycket ofta har namnen på -böle en personbetecknande förled. Enledat Böle förekommer 25 gånger som bynamn. Namntypen har sannolikt tagits i bruk efter vikingatiden. I Finland hör namnen troligen till 1300- och 1400-talens skapelser, men kan vara yngre. Thors 1953b, Ståhl 1970:92, Hellberg 1987:102 ff., Holm 1987, Pamp 1988:53 f.

lund Ordet lund ingår i några bynamn och flera namn på hemman och egendomar. Det hör till de vandrande namnlederna och har inte nödvändigtvis avseende på lundartad natur. Ordet ingår väl även i namnet Lundo i Åbotrakten. Tämligen nybildade namn med sl. -lund åsyftar ofta stora gårdar, villor jämte omgivning m.m. Förleden är gärna ett personnamn: Loviselund.

Källor

Granlund, Åke, 1956: Östnyländska ortnamnsstudier. Studier i nordisk filologi 44. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 358. Helsingfors.

Äldre belägg

Londbölle 1540

Lundeböll 1544

Londböle 1547

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.