Kärrböle hörde till Gammelby-Isnäs samfällighet och hade som enstaka hemman avskiljts från Villmansgård. Av terrängbeteckningen kärr och böle. Granlund 1956:287.
böle Också ordet böle hör till de vanliga namnlederna, ensamt eller som slutled. Böle-namn förekommer i alla landskap, i Österbotten dock bara upp till Vasatrakten. Allt som allt har 345 bynamn innehållande böle registrerats. Namn av detta slag är också utbredda i delar av Sverige, Norge och Danmark. Den ursprungliga betydelsen hos ordet, en avledning av bol, anses vara ’nyodling’, men tidigt har det också kommit att beteckna bebyggelser som uppstått på nyodlad utmark. Mycket ofta har namnen på -böle en personbetecknande förled. Enledat Böle förekommer 25 gånger som bynamn. Namntypen har sannolikt tagits i bruk efter vikingatiden. I Finland hör namnen troligen till 1300- och 1400-talens skapelser, men kan vara yngre. Thors 1953b, Ståhl 1970:92, Hellberg 1987:102 ff., Holm 1987, Pamp 1988:53 f.
kärr Ett antal bynamn på -kärr förekommer i Åboland och västra delen av Nyland, inklusive ett Kärra sammanlagt 15. Ett rimligt antagande är att namnen står i samband med uppodling av kärrmarker. Som hemmansnamn uppträder bl.a. Kärr och Brännkärr i Österbotten. Saxén finner det egendomligt att namnelementet är så vanligt och räknar med att det har funnits ett personnamn som avspeglas i en del av namnen (1905:49, 72). Något egentligt stöd för tanken har inte senare framkommit. Jfr dock Kärra i Dragsfjärd. En man som har bott vid ett kärr eller kanske har odlat upp detta har måhända kunnat omtalas som *Kärr-Erik eller *Kärren. Åke Granlund finner det ändå inte särskilt sannolikt (1965:81). En annan lika osannolik utgångspunkt för ett kortnamn *Kärre vore det *Kärrmund som möjligen har förekommit på Åland (se Germundö, Saltvik). Ordet kärr ’sankt skogsområde’ el. dyl. är utbrett över hela Skandinavien. Jonsson 1966:336 ff. I Finland förekommer det i över 6 000 ortnamn (Valtavuo-Pfeifer 1998:143 ff.).
Kierböle
Kierreböle 1555
Kerböle 1560