Beskrivning

Såsom i många andra namn på fi. maa ’ö’ anger fl. här ägare eller nyttjare, antingen en by eller en enskild person. Fl. är därför säkerligen samhörig med den finska personnamnsgruppen Karki(nen), Karkki(nen), Karkko(nen), Karkku, som i sin tur anses lånad från germanskt språk (Garcke, Garko och dylikt). Uusi suomalainen nimikirja: Karkiainen, Karkkola. Bosättningen i Kyro, Stor- och Lill-, och Laihela torde i betydande mån ha uppkommit genom utflyttning från Tavastkyro, Karkku och Tyrvis (Alhonen m.fl. 1983:129).

Namnelement

mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.

Källor

Alhonen, Pentti, Huurre, Matti, Papunen, Pentti, Nallinmaa-Luoto, Terhi, 1983: Hämeenkyrön historia. Vammala.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Äldre belägg

Karkimo 1543

Karkimo by 1548

Karckmå 1571

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.