Även i andra delar av Finland förekommer bebyggelsenamn av svenskt ursprung eller med traditionella svenska former. Det sammanhänger dels med att svensk bosättning funnits på orterna, dels med att man under svenska tiden skapade svenska motsvarigheter till finska namn, genom att antingen översätta dem eller omskapa dem i uttalsvänligare riktning. I själva verket kunde ett mycket stort antal sådana namn anföras, särskilt om också namn som kan antas innehålla urgermanskt eller urnordiskt ordmaterial beaktades. Men denna sistnämnda kategori är svårbedömd, därför att namnen kan innehålla gamla lånord eller i finskan inlånade personnamn, vilket i så fall betyder att ortnamnen som sådana är att betrakta som finska. En diskussion av problematiken förekommer i rapporten från det ortnamnsseminarium som Svenska litteratursällskapet i Finland anordnade 1985 (Studier i nordisk filologi 67). En lista med svårtolkade ortnamn, som möjligen har germansk bakgrund, ges av Saulo Kepsu (anfört arbete:25 f.), konkreta härledningar från germanskt språk ges av Jorma Koivulehto för ett antal problematiska finska namn (anfört arbete:27 ff.). En förteckning på flera hundra finska bynamn som företer likheter med forntyska namn har publicerats av Jouko Vahtola (1983). Det germanska personnamnsarvet kan ses mot bakgrunden av arkeologiska fakta, som vittnar om nya inflytelser i Finland under förhistorisk tid, sannolikt från väster, d.v.s. från vad som blev Sverige. Det är varken möjligt eller meningsfullt att försöka åstadkomma en fullständig inventering av bynamn i det övriga Finland som under längre eller kortare tid har varit i bruk bland svensktalande befolkning och myndigheter. Det måste bli fråga om ett urval. De svenska varianterna av ursprungligen finska namn är ofta helt stereotypa, såsom när fi. -lahti eller -laksi regelbundet blir -lax i svensk text eller när fi. -inen och vissa tvåstaviga namn på vokal slutar på -is. Uppenbart är att tätheten av svenska namn och namnformer är störst i ett par områden, nämligen Satakunta och västra Karelen. Avsikten har inte varit att leta fram de äldsta beläggen på namnen, utan endast att ta med något belysande, när det behövs.
lax Inte mindre än 72 registrerade bynamn utgår på -lax. Det är fråga om finska naturnamn på -laksi ’vik’, d.v.s. samma ord som nufinskans lahti. Ordet har bytt böjningstyp i finskan. Namnen på -lax förekommer i alla landskap, på Åland dock endast i ett par, möjligen lånade, namn (Sålis). Det har tydligen mycket tidigt blivit brukligt att i svensk text använda formen -lax för både -laksi och -lahti över hela landet. Kuhmalahti > fsv. Kumalax, Impilahti > Impilax. De försvenskade formerna av dylika namn i rent finska trakter har endast i mindre utsträckning registrerats för detta arbete. Viken har uppenbarligen som landskapsform ansetts fördelaktig för bosättning. Ungefär lika många finlandssvenska bynamn har efterleden -vik. Elementet lax diskuteras av Naert 1995:157.
Studier i nordisk filologi, 1910 – . Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland. Helsingfors.
Vahtola, Jouko, 1983: En gammal germansk invandring i Finland i bynamnens belysning. I: Historisk tidskrift för Finland.