Flera teorier om namnets ursprung har framställts, bl.a. har en lockande härledning från urgerm. *e–dra ’åder’, av vars senare utvecklingsstadium *a–dro skulle ha blivit fi. Aura, framlagts av Koivulehto (1987:33 ff.). Med hänsyn till att samma namn uppträder även i Somero och Loimijoki kan man måhända förklara Eura som ett ursprungligt personnamn, t.ex. en form av Eberhard, Evert, som det finns medeltida belägg för i området. Huldén 1984b:74, 1997:180. För en härledning från personnamn har även Vahtola stannat (1983:274, Helsingin sanomat 15.10.95). Suomalainen paikannimikirja ansluter sig till Koivulehto.
-a Många bebyggelsenamn slutar på -a, ofta för att efterleden är ett ord av typen mosse, backe, som i dialekterna har generaliserat kasusformerna på -a. Men på samma sätt slutar också andra bebyggelsenamn: Berga, Strömma, Bartsgårda, Tängsöda. Namntypen är speciellt vanlig på Åland, men förekommer också i Åboland och Nyland, och kan spåras i några, eventuellt yngre, österbottniska namnbildningar. Ändelsen betecknar ursprungligen plural form. Under fornsvensk tid hade många ortnamn plural böjning, av orsaker som har varit föremål för mycken diskussion. Man kan tänka på att en gård hade flera inbyggare, att till gården hörde flera hus, att odlingslotterna var många. Uppkomsten av plurala ortnamn ligger hur som helst i en avlägsen tid. Formen på -a har småningom, men säkert redan vid slutet av medeltiden, upphört att uppfattas som plural och övergått till att vara en bebyggelsebetecknande ändelse. Som sådan har den spelat en roll vid bildning av namn på gårdar m.m. in i vår egen tid. Utförlig diskussion bl.a. hos Hellberg 1950, Tjäder 1967. Tilläggssynpunkter ges av Gun Widmark 1975:129 ff.
Suomalainen paikannimikirja, 2007. Redaktörer: Sirkka Paikkala, Eeva-Liisa Stenhammar, Pirjo Mikkonen, Ritva Liisa Pitkänen, Peter Slotte. Karttakeskus. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus, nr 146. Helsinki.
Vahtola, Jouko, 1983: En gammal germansk invandring i Finland i bynamnens belysning. I: Historisk tidskrift för Finland.
Vahtola, Jouko, 1995: Maskusta Rymättylään. I: Helsingin sanomat 15.10.1995.
Koivulehto, Jorma, 1987: Namn som kan tolkas urgermanskt. I: Studier i nordisk filologi 67, s. 27–42. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 539. Helsingfors.
Huldén, Lars, 1984b: Svenska språkminnen i Satakunta. I: Saga och sed 1983, s. 63–78.
Huldén, Lars, 1997a: Younger names of old rivers. I: You name it, s. 178–186. (Se Pitkänen, Mallat, 1987).
Efra Sochnn
jfr Efrakoski
Efrabominne Sochnn 1546