Beskrivning

Det svenska namnet på landskapet har ingenting att göra med det finska som är Häme (och anses identiskt med same ’lapp’, ’lapska språket’, Suomen sanojen alkuperä). Redan på en runsten på 1000-talet talas det om tafstalandi (dativ). Namnet Tavastland och folknamnet tavaster har fått många tolkningar: *Taustamaa, ungefär ’inlandet’ (Uppslagsverket Finland), av tausta ’baksida, bakom’, vanligt som sl. i ortnamn, och maa ’land’. Från områdets namn skulle i så fall folknamnet ha utlösts. En översikt av de många framställda tolkningarna finns i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid: Landskapsnamn. Även Suomalainen paikannimikirja refererar olika tolkningar, men meddelar till slut att ingen är oantastlig; bäst har härledningen från tausta stått sig.

Namnelement

land Flera åländska sockennamn och själva landskapsnamnet slutar på -land: Hammarland, Lemland, Lumparland. Men antar att land i dessa fall har betydelsen ’ö’, densamma som uppträder i namnen på de danska öarna Langeland, Lolland och möjligen i Gotland. Ståhl 1964:10 ff., 1970:143. Det torde alltså vara fråga om ett urgammalt namnled. Det uppträder också i bestämd form i många yngre skärgårdsnamn av typen Båklandet, samt som tillägg till namn på öar eller kustområden som omtalas i sjöfararperspektiv: Barö landet, Vexala landet. Om det finns en kontinuitet mellan namnen i obestämd och bestämd form är osäkert. En direkt motsvarighet har elementet land i finskans maa ’stor ö’ (> sv. -mo) som ingår i ett stort antal skärgårdsnamn längs våra kuster. Zilliacus 1989:32 f.

Källor

Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 556. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen toimituksia 62. Helsinki 1992 –.

Uppslagsverket Finland. 1–3. Helsingfors 1982–85.

Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid. 1-22, 1956–78.

Suomalainen paikannimikirja, 2007. Redaktörer: Sirkka Paikkala, Eeva-Liisa Stenhammar, Pirjo Mikkonen, Ritva Liisa Pitkänen, Peter Slotte. Karttakeskus. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus, nr 146. Helsinki.

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.