Inom svensk namnforskning har Lappland uppfattats som ’lapparnas land’ (Ståhl 1970:142, Pamp 1988:83). Lappi är det finska namnet på Lappland, men betecknar också lapska språket, och i äldre språk (Kalevala) ’same’, medan lappalainen i nutida finska motsvarar svenskans lapp ’same’. I svenska etymologiska uppslagsverk (SAOB, Hellquist) antas lapp vara ett lån från finskan. Men den finske etymologen Erkki Itkonen menar att benämningen lapp har uppkommit i den vikingakoloni som fanns i trakten av Ladoga och därifrån spritt sig både till Skandinavien och Finland. Den skulle egentligen vara en översättning av ett lapskt ord som samerna använder om sig själva men som även betyder ’kil av tyg’, ’våd i kläder’ (jfr Turunen 1981). Ordet har från början en nedsättande innebörd, som i någon mån har hållit i sig. Enligt en annan teori ger ordet lappea i betydelsen ’sida’ en utgångspunkt. Det geografiska namnet skulle i så fall vara det äldsta ’det avsides liggande landet’ (Suomen sanojen alkuperä, de Vries 1961:346). Flera andra teorier refereras i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid: Landskapsnamn.
land Flera åländska sockennamn och själva landskapsnamnet slutar på -land: Hammarland, Lemland, Lumparland. Men antar att land i dessa fall har betydelsen ’ö’, densamma som uppträder i namnen på de danska öarna Langeland, Lolland och möjligen i Gotland. Ståhl 1964:10 ff., 1970:143. Det torde alltså vara fråga om ett urgammalt namnled. Det uppträder också i bestämd form i många yngre skärgårdsnamn av typen Båklandet, samt som tillägg till namn på öar eller kustområden som omtalas i sjöfararperspektiv: Barö landet, Vexala landet. Om det finns en kontinuitet mellan namnen i obestämd och bestämd form är osäkert. En direkt motsvarighet har elementet land i finskans maa ’stor ö’ (> sv. -mo) som ingår i ett stort antal skärgårdsnamn längs våra kuster. Zilliacus 1989:32 f.
lapp Det finns ett stort antal namn med fl. Lapp- i Finlands svenskbygder, liksom i Norrland (en samling från Kalix hos Pellijeff 1985:103 f.). Motsvarande finska ortnamn börjar på Lapin-, Lappa-. En omfattande samling finländska Lapp- namn finns i Åkerblom 1945. I allmänhet har dylika namn ansetts stå i direkt samband med samekulturen. Senaste diskussion hos Vahtola 1991:136 ff. Men Lapp förekommer också som tillnamn, och ordet har andra betydelser i språket som kan tänkas ingå i terrängnamn (åkerlapp ’liten åker’). I några fall (Lappo, fi. Lapua) föreligger sannolikt ett personnamn.
SAOB = Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Lund 1898 –.
Suomen sanojen alkuperä. Etymologinen sanakirja. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 556. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen toimituksia 62. Helsinki 1992 –.
Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid. 1-22, 1956–78.
de Vries, Jan, 1961: Altnordisches etymologisches Wörterbuch. Leiden.
Turunen, Aimo, 1981: Kalevalan sanat ja niiden taustat. Karjalaisen kulttuurin edistämissäätiö.
Ståhl, Harry, 1970: Ortnamn och ortnamnsforskning. Uppsala.
Pamp, Bengt, 1988: Ortnamnen i Sverige. Femte upplagan. Lundastudier i nordisk språkvetenskap. Serie B. Nr 2. Lund.
Hellquist, Elof, 1948: Svensk etymologisk ordbok. Ny omarbetad upplaga. Lund.
Finska: Lappi