Namnets fi. form är Paimio. Att döma av de äldsta beläggen har Pemar ursprungligen plural form och har i historisk tid haft ei-diftong, möjligen en substitution av fi. ai. I fi. personnamn och bebyggelsenamn på personnamnsgrund växlar ej sällan avledningsändelsen, såsom här: -io, -ari. Uusi suomalainen nimikirja: 11. Sannolikt utgår även Pemar från ett personnamn, möjligen, såsom antaget, besläktat med paimen ’herde’. Pitkänen 1985:304. Snarare får man tänka sig ett främmande ursprung, som i så många andra fall i Åbotrakten. Fi. Paimio anses (Suomalainen paikannimikirja) uppkommet av ånamnet Paimijoki, som i sin tur fått namn av källsjön Painio. – Oftare är det tvärtom ån som ger namn åt sin källsjö.
Suomalainen paikannimikirja, 2007. Redaktörer: Sirkka Paikkala, Eeva-Liisa Stenhammar, Pirjo Mikkonen, Ritva Liisa Pitkänen, Peter Slotte. Karttakeskus. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus, nr 146. Helsinki.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Penarum 1325
Pemerum 1326
Pemera 1346
Pemarum 1347
Peymarum 1373
Pemar 1426
Peymar 1532
Finska: Paimio