Ordet kulle hör till de svaga maskulinerna som i finlandssvenska dialekter har förallmänligat formen på -a. Som efterled i bynamn uppträder -kulla drygt 50 gånger i de södra landskapen, men saknas i Österbotten, där det dock är vanligt i gårdsnamn (Karsten 1921:622). Ordet ingår också i naturnamn, oftast i bestämd form. I många fall är gårdsnamnen säkerligen givna av jordägarna själva, och efterleden får betraktas som en yttring av namnmodet. Då bostäder ju gärna placeras på kullar är namnvalet sakligt sett väl motiverat. Jfr Valtavuo-Pfeifer 1998:54. En speciell bakgrund till vissa åländska namn av detta slag, sammansatta eller osammansatta, har Hellberg velat se i förekomsten av gravkullar från forntiden (1967:166 f). Totala antalet upptecknade namn innehållande ordet kulle är omkring 1 600 (LEX).

Åland

Finström: Kulla Sund: Kulla

Åboland

Dragsfjärd: Kulla , Smedskulla , Ytterkulla Kimito: Båtkulla , Kårkulla , Lamkulla Pargas: Fagerkulla , Kojkulla , Vidkulla

Egentliga Finland

Bjärnå: Ekkulla Karuna: Ruskulla Sagu: Danskulla , Finnkulla , Österkulla , Uotkulla , Västerkulla

Nyland

Borgå: Kullo Esbo: Lövkulla , Urberga Grankulla: Grankulla Helsinge: Västerkulla Ingå: Fredagskulla , Kalkulla , Kulla , Kyrkkulla , Linkulla , Österkulla , Västerkulla Karis: Kulla bol , Sutarkulla Kyrkslätt: Bodkulla , Domarkulla , Gunnarskulla , Korkkulla , Munkkulla , Skyttkulla Lojo: Lindkulla Pernå: Kullby Pojo: Djäkenkulla , Hällskulla , Ramskulla , Skarpkulla Sibbo: Norrkulla , Söderkulla Sjundeå: Duvkulla , Gårdskulla , Kulla bol Snappertuna: Torskulla Strömfors: Kulla , Stenkulla Tenala: Hedenkulla , Kulla , Prästkulla , Svedjekulla

Satakunta

Kulla: Kulla

Karelen

Vederlax: Rikulla