LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
Oklart. En avledning med bebyggelsebetecknande fi. -la, och i så fall är fl. troligen personsyftande. Pitkänen 1985:339, 357. Möjligen har namnet ursprungligen lytt Peu(h)k- och fått tryckförskjutning i diftongen såsom Kvivlax, Tjöck m.fl. Ett sydkarelskt Peuhkuri har alternativt sammankopplats med namnet Petrus. Uusi suomalainen nimikirja.
Ungefärligt läge
Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.