LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.

Finlandssvenska bebyggelsenamn

Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.

Prålsbacka

År 1409 var Olaff Prall nämndeman i Ingå. Sannolikt är det hans tillnamn som ingår som fl. i bynamnet. Namnets ovanlighet och i förledsställning måhända svåruttalade ljudkombination har lett till skiftande skrivsätt. Brenner 1936b:205. Tillnamnets ursprung är dunkelt, men det har måhända med prål ’prakt’ men också ’skryt’ att göra.

Ungefärligt läge

backa

De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.