Fi. Virrat, är ett pluralt namn, (virta ’ström’) från vars genitiv pluralis det svenska namnet utgår. Och tydligt är att namnet från början anknyter till flera strömmar, d.v.s. sannolikt till den tregrenade älven mellan Toisvesi och Vaskivesi med forsarna Herraskoski, Marttisenalanen och Keituri. Nissilä 1990:308 ff.
-s Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.
Nissilä, Viljo, 1990: Vanhan Ruoveden alueen pitäjännimet. I: Vanhan Ruoveden historia. I:2, Liiteosa. Jyväskylä.
Wirdo maia wed Toewesi 1552
Virtais 1568
Wirdois 1596
Finska: Virrat