En helt finsk namnbildning med det bebyggelsebetecknande -la till mansnamnet Gereke, Gericke, som är av tyskt ursprung och har haft bärare i Nyland: frälsemannen Gereke Skytte i Västnyland på 1300-talet, Ghereke Kremer i Borgå 1387. Rosén 1936:34, Modéer 1957:58, Uusi suomalainen nimikirja.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Rosén, Ragnar, 1936: Vehkalahden pitäjän historia. I. Suur-Vehkalahden asutus- ja aluehistoria vuoteen 1610. Helsinki.
Kirikala 1556
Gerickala 1557
Gerijckalaby 1558
Finska: Kierikkala