”Bölet vid kvarnen”. Byn ligger vid en krök av Torsbölebäcken och ägde på 1600-talet en kvarn. John Gardberg 1944:15.
böle Också ordet böle hör till de vanliga namnlederna, ensamt eller som slutled. Böle-namn förekommer i alla landskap, i Österbotten dock bara upp till Vasatrakten. Allt som allt har 345 bynamn innehållande böle registrerats. Namn av detta slag är också utbredda i delar av Sverige, Norge och Danmark. Den ursprungliga betydelsen hos ordet, en avledning av bol, anses vara ’nyodling’, men tidigt har det också kommit att beteckna bebyggelser som uppstått på nyodlad utmark. Mycket ofta har namnen på -böle en personbetecknande förled. Enledat Böle förekommer 25 gånger som bynamn. Namntypen har sannolikt tagits i bruk efter vikingatiden. I Finland hör namnen troligen till 1300- och 1400-talens skapelser, men kan vara yngre. Thors 1953b, Ståhl 1970:92, Hellberg 1987:102 ff., Holm 1987, Pamp 1988:53 f.
kvarn Kvarnen har varit ett centralt begrepp i de flesta bygder. En by där det finns eller har funnits en kvarn, i synnerhet av den storleken att en hel bygd betjänats av den, har i flera fall fått namn av denna. Vattenkvarnar började anläggas i Norden på 1200-talet. Väderkvarnarna är yngre. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, Wadström 1952. Formen Kvärn- är äldre än högsvenskans och många dialekters form med -a- (Wessén 1962:48).
Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.
Quernböle 1550