Fl. är säkerligen ett personnamn, sl. boda. Namnet Hammar hör inte till de vanliga personnamnen i fsv., men man kan säkert också räkna med ett likalydande tillnamn. J. Gardberg 1944:18. Ordet hammar ’stenig kulle’ o.d. tycks inte ha -s- som fl. i sammansättningar (LEX).
boda, bo Denna slutled uppträder i 22 bynamn som -boda och dessutom några gånger nersliten till -bo. Talrikast är namnen på Åland, men de glesnar österut och upphör efter västra Nyland. I Österbotten saknas bynamn av detta slag. Formen på -a är ursprungligen en pluraländelse men har omvandlats till suffix (se -a). I skärgården synes namnen i främsta rummet ha åsyftat sjöbodar, men i Sverige har de sammankopplats med fäbodväsendet, och samband med fäbodar har antagits också i Finland. Också bodar på avlägsna slåttermarker och förvaringsbodar av olika slag kan tänkas åsyftade. I Hälsingland synes liknande namn ha åsyftat hus som man bott i om sommaren (Brink 1984:81), måhända även annorstädes. Namntypen har varit i bruk från vikingatiden och långt framåt. De finlandssvenska bynamnen härstammar säkerligen från vår medeltid. Namnexempel: Brännboda, Hastersboda, Vessingsboda, Skogboda, Boda, Bo(d)näs. Förleden i namn på -boda är ofta ett personnamn. Thors 1953b, Hellberg 1987:123, Ståhl 1970, Pamp 1988:50 f.
LEX = Kurt Zilliacus, Michaela Örnmark, Finlands svenska ortnamn. Namnleds-lexikon. 1999.
Gardberg, John, 1944: Tidsåldrar och öden intill 1721. Kimitobygdens historia utgiven av Gabriel Nikander. Del I:1. Åbo.
Hamarsboda 1540