koppar
Förleden Koppar- är vanlig speciellt i skärgården och förekommer också i namn på byar. Om uttalet har kort p kan fl. anses vara metallbenämningen koppar, är p långt kan också koppare ’åderlåtare’ komma i fråga. Ofta har namnen ansetts syfta på kopparfärgade klippor el. dyl. Westman 1935:181, 203. En möjlighet är att fl. egentligen är personsyftande och avser någon kopparslagare, som benämnts *Koppar-Erik el.dyl. Pellijeff uppger t.ex. att det på gårdarna isi Koppars och isi Kopparslagars i Kalix tidigare har bott kopparslagare. Pellijeff 1980:78. Liknande namn finns på det finska området, även som tillnamn, och det antas att de har att göra med yrkesbeteckningen. Uusi suomalainen nimikirja: Kuparinen. I en längre undersökning har Bror K. Åkerblom (1948) förbundit fl. Koppar- med flera andra (Kopp-, Kapper, Köpar-) och anser dem ha med handel att göra (”till stor del handelsnamn” a.a.:96), men ger också åtskilliga exempel med anknytning till kopparslageri. Hans stora material är svårbedömt och kan knappast ges någon generell tolkning.
