LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.

Finlandssvenska bebyggelsenamn

Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.

Örmeros

Örmeros uppträder sista gången som bynamn 1544, men används som bolnamn till 1599. Då något uttal inte är känt och skrivningarna växlade kan endast gissningsvis en tolkning göras: mansnamnet Öthmar + å, senare *Ödhmarår-os ’Ödmarsåns mynning’. Personnamnet är dock inte belagt i Finland. Enligt Saxén ett *ör-morar-os, av ör ’grus’, mor ’sank skog’, os ’mynning av vattendrag’ (1914:233).

Ungefärligt läge

mor(a)

Några västnyländska bynamn innehåller -mora: Båtsmora, Bengtsmora m.fl. Ordet mor(a) bildar också förled i Morby och ingår i odlingsnamn framförallt i västra delen av Nyland. Ordet betecknar ’(sank) skog’. I dialekterna är det osäkert belagt. Thors drar av utbredningsbilden i Sverige slutsatsen att namntypen har överförts från norra Svealand, där den har sitt utbredningscentrum (1953a:76 ff.). Valtavuo-Pfeifer 1998:121.