LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
Ett mycket diskuterat namn. Att namnet i sin nuvarande form är finskt kan det inte råda tvivel om. Man har velat härleda den finska formen från ett *Borgkarla (Karsten 1933), föga övertygande. Ett finskt tillnamn Porkka är tämligen utbrett i Finland, inte minst kring Finska viken. Detta har sammanställts med sv. fork ’en stav med speciellt utseende som man använder till att skrämma fisk i noten med’, inlånat i finskan som porkka. Snarare får det sammanhållas med germ. personnamn som Bork, Burg, Fork (Uusi suomalainen nimikirja). Ett estniskt bynamn Purku, mittemot Porkala, har slutligen förmodats ingå även i Porkala (Ritva Liisa Pitkänen). Även ett frälsehemman i Tavastland har hetat Porkala. Det sammanställs av Vahtola med fty. personnamnet Borga, Borchard (HTF 1983:277). Personnamnet framstår som den troligaste utgångspunkten.
Ungefärligt läge
Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.