LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
Flera tolkningar har prövats, men den slutliga är måhända ännu inte funnen. Att sl. land avser en stor ö förefaller det råda enighet om. Betydelsen och i så fall även namnet kan vara förhistoriska. Se Åland. Den hittills mest långlivade tolkningen framlades av Modéer 1937 och utgår från att fl. är genitiv pluralis av ordet lem avseende ’gren eller kvist’ eller här syftande på långt utskjutande uddar (eller inskjutna vikar) på ön. Andra forskare såsom Sven Andersson och Olav Ahlbäck har anslutit sig till tolkningen. Erik-Olof Bergfors har preciserat den såtillvida att det kortstaviga fsv. limber i ortnamn förfaller åsyfta vattenområden, såsom långt inskjutna vikar (1995). Senast har tanken på uppkallelse efter någon ort i sydvästra Finland förts fram (jfr Lemo, Lemlax; Huldén 1997c:167), men har inte rönt understöd. LEX noterar dock att ”vissa” av de åländska namnen på Lem- kan ha finskt ursprung.
Ungefärligt läge
Flera åländska sockennamn och själva landskapsnamnet slutar på -land: Hammarland, Lemland, Lumparland. Men antar att land i dessa fall har betydelsen ’ö’, densamma som uppträder i namnen på de danska öarna Langeland, Lolland och möjligen i Gotland. Ståhl 1964:10 ff., 1970:143. Det torde alltså vara fråga om ett urgammalt namnled. Det uppträder också i bestämd form i många yngre skärgårdsnamn av typen Båklandet, samt som tillägg till namn på öar eller kustområden som omtalas i sjöfararperspektiv: Barö landet, Vexala landet. Om det finns en kontinuitet mellan namnen i obestämd och bestämd form är osäkert. En direkt motsvarighet har elementet land i finskans maa ’stor ö’ (> sv. -mo) som ingår i ett stort antal skärgårdsnamn längs våra kuster. Zilliacus 1989:32 f.