LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Finlandssvenska bebyggelsenamn
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
Namnen på -arv härstammar från vår medeltid. De innehåller i regel ett personnamn, i detta fall ett fsv. *Brame (långt a). Uttalet med långt å-ljud är alltså det ålderdomligare, uttalet med ɷ ett läsuttal. Å-ljudet har uppkommit långt före det äldsta belägget, i Nyland säkert redan i början av 1400-talet. Ett namn Brami finns belagt i fornvästnordiskan. Sannolikare synes, att här föreligger en kortform av Abraham (Lars Huldén), som fått långt a genom att ljudföljden -aha- har sammandragits. Sveriges medeltida personnamn har många fall med dubbelt -aa- vilket säkerligen får tolkas som en markering av lång vokal. Släkten Djäkn innehade en frälselägenhet i Kägra by, nämnd första gången 1391. Släktens stamfar var Abraham Persson. Närmare om denne och Abrahamssönerna hos Anthoni 1970. Socknen har fått namn efter sin kyrkby som så många andra socknar. Nikula 1938 II:296. Byarnas namn och historia diskuteras relativt utförligt av Nikula.
Ungefärligt läge
Fem byar och socknen Bromarv i västra Nyland och Finby i Åboland har namn som slutar på -arv med innebörden ’egendom som tagits i arv’. Namntypen förekommer också i Dalarna, Uppland och Hälsingland, ofta i bestämd form -arvet. Måhända har namnen, såsom Harry Ståhl menar, ursprungligen avsett nyodlingar som gått i arv efter odlaren, vars namn regelmässigt bildar förleden. Ståhl 1941.