LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Finlandssvenska bebyggelsenamn
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
Hietais utgår antagligen från fi. Hietainen, gen. Hietaisten, varav sv. Hedas och liknande, kanske genom anknytning till hed (som dock har gammal ei-diftong). Ritva Liisa Pitkänen.
Ungefärligt läge
Gentivändelsen -s som i fornsvenskan tillkom grupper av maskulina och neutrala substantiv har fått en specialfunktion som bebyggelsebetecknande ändelse och kan i den egenskapen fogas till ord av olika deklinationer. Gårdsnamn bildas med -s fogat till förnamn och tillnamn över hela det svenska språkområdet. Utvecklingen är skönjbar redan på 1500-talet i de nyländska bynamnsbeläggen. Former på -ans och -as innehåller samma ändelse. Ortnamn övertagna från finskan slutar i den svenska formen ofta på -s. Det gäller både tvåstavingar på vokal som Koski / Koskis, Lampi / Lampis och namn på -nen som Pakinainen / Pakinais. Den historiska utvecklingen av de svenska formerna av finska namn är inte klarlagd, men de noteras allmänt i ortnamnslitteraturen. T.ex. Naert 1995:142, Huldén 1997b.