LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Finlandssvenska bebyggelsenamn
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
LARS HULDÉN material av Nina Martola, Kurt Zilliacus, Ritva Liisa Pitkänen m.fl.
Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form.
Fram till 1950 hette byn officiellt Koskenpää, vilket då ändrades till Korsö. Det ursprungliga namnet är uppenbart finskt med sl. -pää ’udde’. Ordet koski ’fors’ ger ingen direkt reell anknytning för namnet i trakten och är svårt att förbinda med de äldsta beläggen. En annan möjlighet är att fl. är ett personnamn. Det finns ett lapskt tillnamn Kuosku, troligen samma ord som fi. koski ’fors’, och ett annat Kuoksa, som förekommer bl.a. i Karislojo och möjligen erinrar om lapsk närvaro förr i tiden (Uusi suomalainen nimikirja: 463). Jfr Lappo, Brändö. Uttalets förmjukade form pekar dock snarare mot koski, gen. kosken, tidigt belagt som tillnamn (Uusi suomalainen nimikirja: 451). En liknande karelsk namnvariant, Koske, till Konstantin är noterad av Nissilä (1976:42).
Ungefärligt läge
Förleden Kors- , som förekommer åtta gånger i materialet, är vanlig, speciellt i skärgårdsnamn. Den har ansetts syfta på korsformiga sjömärken (Westman 1935: 205) eller andra resta kors. Det har varit vanligt att placera kors där någon har omkommit, t.ex. genom drunkning, och en del hithörande namn har antagits syfta på platser där farleder har korsat varandra (Zilliacus 1989:226). I äldre tid har väl kors kunnat resas även till åminnelse av frälsaren, kanske vid hamnar. Härom under Jomala.