boda, bo Denna slutled uppträder i 22 bynamn som -boda och dessutom några gånger nersliten till -bo. Talrikast är namnen på Åland, men de glesnar österut och upphör efter västra Nyland. I Österbotten saknas bynamn av detta slag. Formen på -a är ursprungligen en pluraländelse men har omvandlats till suffix (se -a). I skärgården synes namnen i främsta rummet ha åsyftat sjöbodar, men i Sverige har de sammankopplats med fäbodväsendet, och samband med fäbodar har antagits också i Finland. Också bodar på avlägsna slåttermarker och förvaringsbodar av olika slag kan tänkas åsyftade. I Hälsingland synes liknande namn ha åsyftat hus som man bott i om sommaren (Brink 1984:81), måhända även annorstädes. Namntypen har varit i bruk från vikingatiden och långt framåt. De finlandssvenska bynamnen härstammar säkerligen från vår medeltid. Namnexempel: Brännboda, Hastersboda, Vessingsboda, Skogboda, Boda, Bo(d)näs. Förleden i namn på -boda är ofta ett personnamn. Thors 1953b, Hellberg 1987:123, Ståhl 1970, Pamp 1988:50 f.
grän, gran Ordet gran uppträder i de finlandssvenska och många andra skandinaviska dialekter med ä-vokal: grän, eller efter vokalförlängning grä:n. Formens uppkomsthistoria är densamma som för birke vid sidan av björk. Ett ämnesnamn (*granja) har bildats, och i detta fall trängt undan det ursprungliga trädnamnet. Fries 1957:229 ff. Men också detta, gran, används i åländska och andra dialekter (Ordbok över Finlands svenska folkmål). Man kan spekulera över varför Grännäs är så vanligt som by- och även gårdsnamn. Har det haft någon symbolisk innebörd av t.ex. isolation och frid eller eventuellt bara ansetts vackert? Ett modenamn verkar det hur som helst ha varit.
Granby 1498
Grandbodha 1537
Grenboda
Gränboda 1544