Järvans får säkert kombineras med ett tillnamn som har förekommit i västra Nyland: Lars Järfwe, syneman i Lojo 1514. I skogarna norr om Svidja lät ägarna till godset röja mark och grunda ett torp vid stranden av en sjö. Det är troligt att innehavaren av torpet fått ett binamn som syftat på torpets läge. Fi. järvi ’sjö’. Om formerna på -is och -ans se Granlund 1965:107.
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
järvi Det finska ordet järvi betyder ’insjö’. Det bildar efterleden i 13 nyländska och ett par österbottniska bynamn av finskt ursprung, men ingår dessutom i många finska naturnamn. I de österbottniska dialekterna bortfaller slutvokalen regelbundet. Elementet järvi diskuteras av Naert 1995:154.
Granlund, Åke, 1965: En västnyländsk namntyp. I: Folkmålsstudier XIX, s. 27–136. Helsingfors.
Jærffuisby 1510
Jerffuis
Jerffues 1540
Ierffueböle 1551
Jerffuans 1565