Av bussa (med växlande former), ett slags fartyg, använt bl.a. för sillfiske. Som tillnamn förekommer Budz och Buss på Åland (Hausen 1928:4). Längs Nylands kust uppträder Bussö tre gånger (Westman 1935:88). Om fartygsnamn i ortnamn längs Norrlandskusten ges uppgifter av Edlund (1989:152 f. jte hänvisn.).
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Westman, Ivar, 1935, 1940: Nyländska önamn. I-II. Folkmålsstudier III, i: Folkmålsstudier VII, s. 1–120.
Edlund, Lars-Erik, 1989: Några perspektiv på ortnamn och kulturområden i övre Norrlands kustland. I: Saga och Sed.
Hausen, Greta, 1928: Tillnamn på Åland. Deras former och förekomst till år 1600. Studier i nordisk filologi XVIII:6.
Bwsszö 1537
Budzöö 1544