Namnet är säkerligen av finskt ursprung. Fl. har antagligen varit kortstavig (med kort i), eftersom de tvåstaviga formerna lever kvar jämförelsevis länge. Ordet sima ’honung, mjöd’ har diskuterats (en form av mansnamnet Simon kunde övervägas, i vilket fall namnet vore medeltida). Sl. är fi. salo ’skogbevuxen ö’ i fornsv. ombildat till salu med den följden att a har övergått till ett ä,ö-ljud (liksom i dial. svalu blir svälu och dylikt). Närmare diskussion hos Hellberg 1987 och hänvisning där. Ett identiskt namn är väl Simsalö i Sibbo. I Kalevala förekommer Simasalo. Turunen 1981:305. Fl. i Simsalö är sini ’blå’ och syftar på öns mörka färg (Suomalainen paikannimikirja).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Suomalainen paikannimikirja, 2007. Redaktörer: Sirkka Paikkala, Eeva-Liisa Stenhammar, Pirjo Mikkonen, Ritva Liisa Pitkänen, Peter Slotte. Karttakeskus. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus, nr 146. Helsinki.
Turunen, Aimo, 1981: Kalevalan sanat ja niiden taustat. Karjalaisen kulttuurin edistämissäätiö.
Hellberg, Lars, 1987: Ortnamnen och den svenska bosättningen på Åland. Studier i nordisk filologi 68. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 541. Helsingfors.
Symæsala 1431
Sijmeesiel 1537
Sijmesiela 1539
Simesiäll 1545