Sannolikt ett *Merikarttu ’det ställe vid havet (meri) där folk från byn Karttu har vistats och slagit sig ner’. Karttu ligger i närheten av Tavastkyro, den ort som Stor- och Lillkyro har övertagit namnet från. Framför -rt i tvåstavingar skall a ljudlagsenligt förlängas. Det finska uttalet Merikaarto har väl påverkats av det svenska och kanske av förklaringen att byn ligger vid älvens sista krök (kaarto, kaarron) före havet. Karsten 1923:143, Huldén 1981b:12. Bynamnet Karttu i sin tur går tillbaka på ett personnamn som antas lånat från Skandinavien eller tyskt område: Garth och liknande. Uusi suomalainen nimikirja: Karttunen.
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Huldén, Lars, 1981b: Jeppo, Lappo, Keppo och andra österbottniska ortnamn på personnamnsgrund. I: Budkavlen 60, s. 5–20.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Merekartt
Merekart 1543