Ortens finska namn är Vimpeli och har antagits återgå på ett svenskt *Vindaböle. Idén har ursprungligen framförts av Viljo Nissilä. Thors 1967:83. Fl. är, anser Nissilä och Thors, folkslagsbeteckningen fsv. vind(e) ’vend’ som tillnamn. Det svenska namnet är övertaget från finskan och består av tillnamnet utvidgat med suffixet -la. Ett annat Vindala finns i Lundo, Egentliga Finland. Det finns åtskilliga liknande namn i Finland (Uusi suomalainen nimikirja: Ventelä), i regel dock med -e- i första stavelsen. En av de tidiga inbyggarna i Vindala hette Wismund Matzsson (1571). Thors konstaterar att namnet är unikt i Norden och därför kanske av kontinentalgermanskt ursprung. Låter det måhända tänka sig att *Vinde är en kortform av mannens namn? Ett kortnamn Winde tycks ingå i danska ortnamn (Danmarks gamle Personnavne I,2:1589), och förekommer som Windo i fty. (Gottschald 1954:604). Även ett lågtyskt Windele förefaller vara av intresse i sammanhanget (Danmarks gamle Personnavne I,1:1554). Gårdsnamnet Vinkka i grannsocknen Lappajärvi förklaras av Saxén som ett inlånat germanskt personnamn (1905:253). Suomalainen paikannimikirja argumenterar starkt för att sv. Vindala och fi. Vimpeli har olika ursprung. Det förra antas komma från folkslagsbeteckningen vende (>vinde?) eller ett lågtyskt namn Wendele.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Danmarks gamle Personnavne. Utg. av Gunnar Knudsen, Marius Kristensen o. Rikard Hornby. I, 1-2 Fornavne 1936–48. II, 1-2, Tilnavne, 1949–64. Köbenhavn.
Suomalainen paikannimikirja, 2007. Redaktörer: Sirkka Paikkala, Eeva-Liisa Stenhammar, Pirjo Mikkonen, Ritva Liisa Pitkänen, Peter Slotte. Karttakeskus. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus, nr 146. Helsinki.
Gottschald, Max, 1954: Deutsche Namenkunde. Unsere Familiennamen nach ihrer Entstehung und Bedeutung. Dritte vermehrte Auflage, besorgt von Eduard Brotführer. München.
Thors, Carl-Eric, 1967: Småplock om några finländska namn (bl.a. Vindala, fi. Vimpele). I: Namn och bygd 54, s. 79–83.
Saxén, Ralf, 1905: Språkliga bidrag till den svenska bosättningens historia i Finland. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. Utg. Finska Vetenskaps-Societeten. H 63. Helsingfors.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Windala 1574
Vindallåå 1590
Finska: Vimpeli