Kaskö stad grundades 1785. Namnet bygger tydligen på ett finskt Kaskinen, som fortfarande är ortens finska namn. Härtill har sl. ö fogats. I vissa gamla skrivningar återges den finska genitivstammen. Det finska namnet kan ha syftat på den ö, där staden kom att grundas, men också på någon person som gett sitt namn åt ön. Ordet kaski betyder ’sved’, men det är alltså intet bevis för att svedjebruk förekommit på platsen. Som gårds- och släktnamn är Kaskinen och liknande vanligt, särskilt i Egentliga Finland och Satakunta. Uusi suomalainen nimikirja.
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Kaskisöyen 1546
Casköö 1553
Kasköö 1554
Kaskisöö 1571
Finska: Kaskinen