Det finska namnet Kaustinen speglas i en del av de äldsta beläggen. Kaustby hör etymologiskt, kanske också historiskt samman med Kaustar i Karleby. Thors har tänkt sig en finsk motsvarighet till Gustav < *Gaut-stav (1958:11), en tolkning som dock framstår som mindre sannolik efter Gösta Holms utredning om namnet Gustav (1974). Virrankoski betonar att namnet är en invandrare, närmast från Satakunta (1961:61).
by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.
Virrankoski, Pentti, 1961: Kokkolan pitäjän yläosan historia. Keski-Pohjanmaan historia. V. Kokkola.
Holm, Gösta, 1974: Namnet Gustav. Namn och bygd 62, s. 61–77.
Thors, Carl-Eric, 1958: Om finländska namn på -sta. I: Namn och bygd 45.
Kaustin 1544
Kaustar 1548
Kousten 1552
Koust 1555
Kousta 1556 (hemman)
Kowtesby 1590
Koustby 1591
Kousta 1603
Kaustar Karleby