Beskrivning

Fi. Vehmaa. Enligt Lopmeri från fi. vehmas, ungefär ’lundartad natur’, kanske utlöst ur ett sammansatt Vehmassalmi (1947:188 ff.). Eftersom en förbindelse -ehm- är omöjlig i svenskan har formen med långt -e- bildats. Ljudutvecklingen förklaras i varje fall enklast med utgångspunkt i finskan.

Namnelement

mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.

Källor

Lopmeri, J.A., 1947: Vanhan Vehmaan kihlakunnan pitäjien ja kylien nimet. II. Entisten Vehmaan ja Taivassalon pitäjien nimet. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 220. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Vemo

Äldre belägg

Wemo 1331

Væmo 1345

Vemo 1376

Wema socken 1423

Vehemo hrd 1538

Andra språk

Finska: Vehmaa

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.