mo

De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.

Förekomster

Åland

Brändö: Jurmo

Åboland

Houtskär: Kivimo Iniö: Jumo Kimito: Högmo , Stenmo Nagu: Innamo , Sellmo , Vallmo Pargas: Jermo , Sydmo

Egentliga Finland

Bjärnå: Lemo gård Karuna: Södmo Vemo: Vemo Virmo: Virmo

Nyland

Borgå: Tirmo Pojo: Elimo

Österbotten

Korsholm: Iskmo , Karkmo Kvevlax: Hankmo , Österhankmo , Petsmo , Västerhankmo Larsmo: Eugmo , Larsmo Maxmo: Kvimo , Maxmo , Teugmo Munsala: Monäs Oravais: Kimo Pedersöre: Ytterpurmo Purmo: Purmo Solf: Munsmo

Satakunta

Kumo: Kumo

Kartan kommer att få svensk text inom kort.