Fi. Mynämäki. Saxén, med instämmande av Karsten menar att det är fråga om ett ånamn, vars förled är besläktad med sjönamnet Värmeln och betyder ”framkvällande, porlande, brusande” (Saxén 1905:92). Häremot talar bestämt de tidiga skrivningarna med -u, -o. Det är av samma anledning inte heller något namn på -maa. Nästa möjlighet är kanske en bildning till personnamn. Namnet Värmund tycks ha förekommit på medeltiden i sydvästra Finland (Meri 1943:191, Thors 1959), men några skrivningar med i kan inte uppvisas. Ett Widhmund är belagt i Uppland i början av 1500-talet (Sveriges medeltida personnamn, arkiv) och Vighmund förekommer i fsv. (Janzén m.fl. 1947:265), men om en ljudutveckling till Vir- kunnat ske i finskan är osäkert. Också ortens finska namn Mynämäki, till Mynäjoki är ovanligt. Det finska personnamnet Myntti har förmodats kunna utgå från skandinaviska namn på -mund (Uusi suomalainen nimikirja: Myntti).
mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.
Sveriges medeltida personnamn: ordbok. Utg. Arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn och Vitterhetsakademiens personnamnskommitté. Uppsala 1967 –.
Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.
Janzén, Assar (utg.), 1947: Personnamn. Nordisk kultur. VII. Stockholm, Oslo, Köpenhamn.
Saxén, Ralf, 1905: Språkliga bidrag till den svenska bosättningens historia i Finland. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. Utg. Finska Vetenskaps-Societeten. H 63. Helsingfors.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Meri, Arvo (senare Lopmeri, J.A.), 1943: Vanhan Vehmaan kihlakunnan pitäjien ja kylien nimet. I. Entisten Laitilan, Lapin ja Uudenkirkon pitäjien nimet. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 220. Helsinki.
Gunno de Virmu 1309
de Wirmo 1352
Wirmaa 1375
Wirmo 1431
Finska: Mynämäki