Den stora älv som utmynnar vid Björneborg heter Kumo älv. Denna har sannolikt fått namn av den äldre mynningsorten Kumo. Ett flertal tolkningsförslag har framställts. Senast har Huldén kombinerat namnet med namn som Kuhmo, Kuhmoinen, Kuhmalaksi, det sistnämnda, sv. Kumalax o. likn. i äldre tid, i samma vattensystem som Kumo. Grundordet till de finska namnen är ett kuhmo, kuhma ’knöl, bula, puckel’. Orden har ofta använts som tillnamn. Kuhma, Kuhmo kunde också tolkas som en ganska naturlig finsk form av fsv. Gudhmar, belagt i sydvästra Finland (jfr Thors 1959:39). En parallell till att den finska ljudförbindelsen vok + hm har ersatts med lång vokal + m ger sockennamnet Vemo < fi. Vehmaa, förutsatt att tolkningen av detta är riktig.
Ortens finska namn är Kokemäki, älvens Kokemäenjoki. Någon klart finsk etymologi har inte framlagts.
mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.
Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.
Kumu 1324
Kumo 1344
Kwmo 1415
Kwmå 1546
Cwmå socknn 1571
Finska: Kokemäki