Beskrivning

Örmeros uppträder sista gången som bynamn 1544, men används som bolnamn till 1599. Då något uttal inte är känt och skrivningarna växlade kan endast gissningsvis en tolkning göras: mansnamnet Öthmar + å, senare *Ödhmarår-os ’Ödmarsåns mynning’. Personnamnet är dock inte belagt i Finland. Enligt Saxén ett *ör-morar-os, av ör ’grus’, mor ’sank skog’, os ’mynning av vattendrag’ (1914:233).

Namnelement

mor(a) Några västnyländska bynamn innehåller -mora: Båtsmora, Bengtsmora m.fl. Ordet mor(a) bildar också förled i Morby och ingår i odlingsnamn framförallt i västra delen av Nyland. Ordet betecknar ’(sank) skog’. I dialekterna är det osäkert belagt. Thors drar av utbredningsbilden i Sverige slutsatsen att namntypen har överförts från norra Svealand, där den har sitt utbredningscentrum (1953a:76 ff.). Valtavuo-Pfeifer 1998:121.

Källor

Saxén, Ralf, 1914 (-15): Några nyländska bynamn. Namn och bygd 2, s. 226–234.

Äldre belägg

Örmera bol 1451

Örmero 1538

Örmeross 1540

Örmeros

Örmeraas bol 1541

Örmeråås 1544

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.