Bergö ersatte 1830 det tidigare namnet Vargö och får uppfattas som en ändring av estetiska skäl; det gamla namnet ansågs nedsättande. Särskilt träffande är det nya namnet inte, men det påminner ljudmässigt om det gamla, vilket kanske har varit en bidragande omständighet vid namnbytet. Om Bergö eventuellt tidigare betecknat någon annan ö än Varg-ön är inte känt, men det verkar föga sannolikt, då fl. Berg- är relativt ovanlig i österbottniska skärgårdsnamn.
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.