Larsmo är säkerligen ett finskt namn på -maa ’stor ö’. Fl. har tolkats som ett personnamn, snarast tillnamnet Larinen: *Laris(en)maa, som förekommer i norra Karelen. Detta i sin tur kan vara bildat till personnamnet, ry. Larion, grek. Hilarion. Personnamnsformer som Laru, Lari, Laria, Larikka förkommer även i nordösterbottniskt namnskick. Det kan ha samband med det nämnda, men även med den västliga formen Hilarius och kanske allra sannolikast med Laurentius. Uusi suomalainen nimikirja o. hänv.
mo De flesta av inemot 30 bynamn som slutar på -mo är av finskt ursprung och deras sl. är i regel fi. maa ’land, (större) ö’, vars långa a-ljud regelmässigt skall övergå till å under fornsvensk tid. Till typen hör Eugmo, Innamo, Karkmo o.s.v.. och också många skärgårdsnamn som inte har blivit bynamn i Österbotten, Åboland och Nyland. Zilliacus 1989:50, Naert 1995:162. Några av namnen på -mo hör dock hemma bland namn på -o, d.v.s. är personnamnsformer som börjat fungera som ortnamn. Också det svenska ordet mo ’sandig mark’ eller dylikt anses ingå i ett 40-tal finlandssvenska ortnamn.Valtavuo-Pfeifer 1998:122, LEX.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Lamershamby ca 1375
Larismo 1544
Larsmoo
Larsmo 1546
Larismo by 1548