Den traditionella härledningen utgår från ett fi. *Haapasalo ’Aspön’, ett mycket vanligt namn i Finland. Karsten 1921:572, 1923:210. Skrivningarna med -salm, av salmi ’sund’ har gett en utgångspunkt för tolkningen *Haapiosalmi, vars fl. skulle vara ordet haapio ’älv- eller forsbåt’. I.M. Loman 1978:27 f. Namn med denna fl. är dock mycket sällsynta. Kanhända får man räkna med dubbla namn: *Haapasalo och där invid *Haapasalmi (Nina Martola).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Loman, Ing-Mari, 1978: När öar blir fastland. Budkavlen 56-57, s. 25–39.
Hopsall by 1543
Hapessal 1547
Hopsalm 1560