Påras får sammanhållas med ett tillnamn Poranen som förekommer i Perho ådal och däromkring. Kronoby å eller Påras å, fi. Porasenjoki rinner från Porasjärvi, vars namn väl är sekundärt till åns och detta i sin tur till bebyggelsens (så även Virrankoski 1961:37, en motsatt utveckling har hävdats av Saxén). Det finska tillnamnet bygger troligen på ett germanskt personnamn med början på Bor-, Bur-, liksom även fi. Pura, Puranen, Porri. Uusi suomalainen nimikirja. Tillnamnet Sporre kunde vara en annan utgångspunkt (Huldén 1987:182).
-ans, -as Bland de finlandssvenska bynamnen slutar ett trettiotal på -ans och 17 på -as: Mejlans, Snettans, Kuritans; Toras, Myras. Liknande namn har också många hemman och gårdar. Typen på -ans är vanligast i västra Nyland. En utveckling -ans > -as har i många fall ägt rum. Men många namn har säkert direkt bildats med -as. Genitivändelsen -s har kommit att bli en beteckning för bebyggelser när den fogats till husbondsnamn, tillnamn eller andra personbeteckningar och senare också till naturnamn, om platserna bebyggts. Bakom typen på -ans ligger husbonds- eller andra namn som i den bestämda grundformen slutat på -an. De västnyländska namnen har behandlats utförligt av Granlund 1965 med sidoblick även på namnskicket i Stockholm i äldre tid (tillnamn som Bergen) som kanske varit mönsterbildande. Se -s.
Huldén, Lars, 1987: Bynamnen i Österbotten. I: Klassiska problem inom finlandssvensk ortnamnsforskning, s. 149–158. Studier i nordisk filologi 67. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 539. Helsingfors.
Virrankoski, Pentti, 1961: Kokkolan pitäjän yläosan historia. Keski-Pohjanmaan historia. V. Kokkola.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.
Poras
Påras 1543