Beskrivning

Kyro delades 1699 i Stor- och Lillkyro. Namnet är överfört från Kyrö i Tavastland, Tavastkyro, varifrån man sökte sig upp till havskusten längs Kyro älv. Namnet Kyrobominne betyder alltså ’(Tavast)kyro-bornas älvmynning’. Namnet Kyrö i Tavastland skrivs Kyro 1415, Kyry, Kyra 1439. Samma namnelement uppträder flerstädes i Finland, och diskussionen om dess egentliga innebörd(er) är inte avslutad. Jouko Vahtola tänker sig att ordet har varit terrängbetecknande och avsett platser lämpliga som gömställe. Åtminstone i östra Finland tycks det dock vara fråga om ett personnamn, det ortodoxa Kyros (Uusi suomalainen nimikirja), eller Kyrillos (Huldén 1987:182). Suomalainen paikannimikirja refererar i flera namnartiklar diskussionen om elementet Kyrö. De österbottniska namnen antas införda från någon annan trakt.

Namnelement

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Källor

Suomalainen paikannimikirja, 2007. Redaktörer: Sirkka Paikkala, Eeva-Liisa Stenhammar, Pirjo Mikkonen, Ritva Liisa Pitkänen, Peter Slotte. Karttakeskus. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus, nr 146. Helsinki.

Huldén, Lars, 1987: Bynamnen i Österbotten. I: Klassiska problem inom finlandssvensk ortnamnsforskning, s. 149–158. Studier i nordisk filologi 67. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 539. Helsingfors.

Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.

Bebyggelsenamn i Storkyro

Äldre belägg

Kyru 1413

Kyre 1489

Køru 1492 – 1494

Kyrubominne sokn 1443

Kyrobominne 1499

Kirw souckn 1539

Köro 1557

Stoorkyrå sockn 1699

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.