Till en bland många finska former av Philippus. Nissilä 1990:306 ff.
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Nissilä, Viljo, 1990: Vanhan Ruoveden alueen pitäjännimet. I: Vanhan Ruoveden historia. I:2, Liiteosa. Jyväskylä.
Finska: Vilppula