Beträffande sl. se Sottunga. Trots att skrivningarna med eij är sena förefaller det ändå som om uttalet med diftong var det ursprungliga. Jfr fi. Seilinki. Man återgav tidigt diftongen ei med e, ee i skrift. För övrigt har ingen övertygande tolkning framlagts. Ett annat Seglinge finns i Närdinghundra härad, Stockholms län. Det har av Carl Ivar Ståhle (1946:434 ff.) sammanställts med ord som seg med innebörden ’fuktig, våt’. Möjligheten att det åländska namnet beror på uppkallelse finns. Men finska bebyggelsenamn som Seilonen, Seikelä med personnamnsbakgrund kan inte uteslutas ur diskussionen (Uusi suomalainen nimikirja: 775 f.), knappast heller Själö, fi. Seili (Pitkänen 1985:340).
Ståhle, Carl Ivar, 1946: Studier över de svenska ortnamnen på -inge. Skrifter utgivna av Kungl. Gustav Adolfs Akademien. 16. Lund.
Pitkänen, Ritva Liisa, 1985: Turunmaan saariston suomalainen lainanimistö. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 418. Helsinki.
Uusi suomalainen nimikirja. Vilkuna, Kustaa, Huitu, Marketta, Mikkonen, Pirjo (etunimet), Mikkonen, Pirjo, Paikkala, Sirkka (sukunimet). 1988. Helsinki.