Beskrivning

Stad, äldsta kända privilegier 1442, men sannolikt äldre. Uppslagsverket Finland. Se Raumo, landskommun.

Namnelement

ström Ett osammansatt Strömma förekommer fem gånger, Ström en gång och sl. -ström fem gånger i bynamnsmaterialet. Slutvokalen i det förstnämnda är det ursprungligen plurala -a (se namnelementet -a), antingen med från början plural syftning (flera strömmar) eller infört efter mönster av andra namn. Ordet ingår i ca 800 namn på sund och bäckar i Finland. Hellberg 1987:192, LEX.

-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.

Källor

Uppslagsverket Finland. 1–3. Helsingfors 1982–85.

Bebyggelsenamn i Raumo

Se även

Ungefärligt läge på bebyggelsenamns- eller kommunnivå.