Fi. Järvenkylä med samma innebörd. Liksom Storby i S:Karins ett exempel på helöversättning av ortnamn.
by Den vanligaste slutleden i det finlandssvenska bynamnsmaterialet är -by med ca 520 belägg. Namn av det slaget förekommer i alla delar av området, men klart störst är antalet i Nyland (330). Den är vanlig i Sverige, speciellt i Mälarlandskapen, men förekommer i hela Norden och i av nordbor koloniserade områden i England och Normandie. Det är alltså fråga om ett gammalt namnelement, som har varit i fullt bruk under vikingatiden och möjligen långt tidigare. Å andra sidan är ordet och namnelementet levande ännu i dag. De verkligt gamla namnen har ofta natursyftande förled: Åby, Dalby, Sundby. Sådana namn är inte vanliga i Finland, där förleden ofta är personsyftande, vilket har bedömts som ett medeltidsdrag. Ordets centrala betydelse är ’bebyggelse med en eller flera gårdar’. Enligt Hellberg får de äldsta namnen antas ha syftat på ängsmark av något slag. Någon sådan betydelse är inte aktuell för de finländska namnens del. Det är fullt möjligt att, såsom Granlund framhållit, namnelementet hos oss sekundärt fogats till ursprungligen enledade namn såsom Näs, Berg o.s.v.. Uttalsformerna står ofta i bestämd form, särskilt i Österbotten. Hellquist 1918, Hellberg 1950:146 f., Granlund 1956:157 f., Ståhl 1970, Hellberg 1987:59 ff., Holm 1987, Pamp 1988:38 ff.
träsk Ett femtontal bynamn innehåller ordet träsk, antingen som enda led eller som fl. eller sl. Det ingår i över tusen namn med annan syftning, mest naturnamn i Finland (Valtavuo-Pfeifer 1998:196). Betydelsen är ’insjö’. Många träsk har med tiden blivit sankmarker eller dikats ut. Ordet har östlig utbredning inom det svenska språkområdet, speciellt i östra Mellansverige, och har säkerligen därifrån införts till Finland. Det antas vara av ljudbeskrivande ursprung. Jonsson 1966:36, Slotte 1978:113 f., Pamp 1988:98, Kiparsky 1969 (ryskt lånord?).
Treskeby 1540
Finska: Järvenkylä
Storby S:t Karins