Av mansnamnet Karl och mark. Fi. Kaasmarkku. Saxén 1905:190, Thors 1959:67.
karl, karle Förleden Karl(e)- påträffas både i natur- och bebyggelsenamn. Bynamn med denna förled finns i alla de fyra landskapen med finlandssvensk bebyggelse. Lars Hellberg har i flera omfattande studier fördjupat sig i namnens bakgrund och innebörd. Han menar att de har betecknat gårdar där ”kungens karlar”, något slags vaktmanskap, har varit placerat under vår medeltid (Hellberg 1950, 1984, 1987). Namntypen förekommer också utanför Norden. Dess förekomst i England har diskuterats av Karl-Inge Sandred (1997). Här tycks ett samband med en urgammal maktstruktur kunna skönjas. Möjligheten att en del namn med denna fl. i skärgården avser något slags sjömärke har framkastats (LEX).
mark Namn på -mark förekommer i sydvästra Finland, från Åboland till södra Österbotten: Karlsmark, Påmark, Yttermark, Östermark m.fl. sammanlagt 15 antecknade bynamn. Ordet betecknar troligen både utskog och nyodlingar i avlägsna skogs- och gränsområden som bebyggts och växt ut till stora byar. Till Finland har namntypen sannolikt utbrett sig från Svealand, men den förekommer också i västra och norra Sverige, samt i Norge och Danmark. Namntypen kan dateras till vår medeltid. Thors 1953a:22 f., Pamp 1988:52 f. Utförligt om namn på mark(en) hos Valtavuo-Pfeifer 1998:118 ff.
Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.
Saxén, Ralf, 1905: Språkliga bidrag till den svenska bosättningens historia i Finland. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. Utg. Finska Vetenskaps-Societeten. H 63. Helsingfors.
Karsmarck 1540
Charsmarck 1571
Finska: Kaasmarkku