Saxén (1905:54 f.) uppfattar Raunistula som ett namn med personnamnsförled och sl. -stad. Thors har visat att grundformen snarast är ett Ragnvastaby, med mansnamnet Ragnvaster som fl. (1957a, 1959:76).
-la, -lä Det finska suffixet -la, -lä, fördelat i stort sett enligt reglerna för finskans vokalharmoni ingår i över 100 bynamn, någon gång också med bortfallen slutvokal (Jöral). Suffixet fogas mest till personnamn eller personbeteckningar. Ingenting tyder på att suffixet inlånats i svensk dialekt. De namn som det ingår i är att betrakta som finska, även när personbeteckningen som det fogats till är av svenskt ursprung. I ändelsen är l-ljudet på svenska i regel tunt, inte kakuminalt, ”tjockt”.
Thors, Carl-Eric, 1959: Finländska personnamnsstudier. Anthroponymica suecana. 4. Stockholm.
Saxén, Ralf, 1905: Språkliga bidrag till den svenska bosättningens historia i Finland. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. Utg. Finska Vetenskaps-Societeten. H 63. Helsingfors.
Thors, Carl-Eric, 1957a: Åländska personbinamn under medeltid och Vasatid. I: Anthroponymica suecana 2, s. 70–86. Lund.
Ragnastaby 1359
Rawastaby
Ragnastila 1405
Raghnastala 1414