Det finns ett hemman Knåp i byn (Erich Knaap 1701). Med å börjar bynamnet skrivas först på 1700-t. Karsten 1923:32. Fl. är personsyftande, ett tillnamn, kanske Knape av knape ’vapensven’, ett lån från lågtyskan, som egentligen skulle ha kvarstående a. Ahlbäck menar att det nutida uttalet har påverkats av skriften. Se även Knåpans i Ingå. Sl. näs har möjligen från början hänfört sig till den bebyggda platsen.
näs Med över 150 antecknade bynamn hör näs till de vanligaste efterlederna i materialet. Namntypen finns i alla delar av området men tycks vara vanligast i Nyland och Åboland. Grundbetydelsen är ’udde’. Men fråga är om naturförhållandena alltid har varit avgörande för namngivningen. Det verkar som om elementet hade blivit något av en modesak. De många sammansättningarna med personnamn tyder på att namnen på -näs ofta får betraktas som primära bebyggelsenamn, som alltså har tillkommit i samband med att platsen bebyggts. Typen hör huvudsakligen hemma i medeltid och 1500-tal. Hellberg 1987:254 m.fl., Zilliacus 1989:108 ff. Ett rimligt antagande är att vissa namn på -näs kan ha sitt ursprung i ett finskt namn på -nainen, -näinen, sv. -nais (LEX).
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Knapnäs 1546
Knapenes 1571
Knåpans Ingå