Fl. personbinamnet Stubbe eller substantivet, sl. backe i betydelsen ’gårdsställe, grupp av gårdar’ och dylikt. Dialekten har enligt sina regler förkortat fl. Ahlbäck 1974b:108.
backa De finlandssvenska dialekterna har flera betydelser för backe: ’moränkulle, vägbacke, strandvall, gårdsplan, jordytan, marken’, samt med specialisering av den förstnämnda betydelsen ’gård, gårdsklunga’ (mer eller mindre högt belägen i förhållande till omgivningen). Det finns över 8 000 upptecknade finlandssvenska namn innehållande elemenet backe (Valtavuo-Pfeifer 1998:48). Grundbetydelsen antas vara ’(fast) upphöjning, kulle’. Som slutled i bynamn förekommer ordet 80 gånger, därav inte mindre än 74 i Nyland, men bara en gång på Åland. Typen är vanlig som hemmansnamn och gårdsnamn i Österbotten. Karsten 1923:246 f. De österbottniska gårdsbackarna jämte ägor är ofta av nyländsk bystorlek. Formen på -a är den väntade i de dialekter som har generaliserat de svaga maskulinernas form i kasus genitiv, dativ och ackusativ. Också som enledat namn uppträder Backa. Svenska riksspråket bevarar nominativformen backe.
Ahlbäck, Olav, 1974b: Ortnamn i Närpes. I: Närpes i går och i dag, s. 95–125. Åbo.
Stobbebacka 1546
Stubbebacka 1552
Stubbacka 1553
Stobbacka 1571