Uttalet bör ha varit kortstavigt vilket är förutsättningen för övergången a > ä som avspeglas i skrivningarna. Jfr haku > häku, stapul > stäpol m.fl. i österbottniska dialekter (i vissa vidareutvecklat till svölo ’svala’ o.s.v.). Skrivningarna med dubbelt p beror på att namnet har kombinerats med folkslagsnamnet lappar. Alltså: *Lappån. Så tolkas Leppo och det några mil uppåt älven liggande Lappo, fi. Lapua av Karsten och ännu av Nissilä. Karsten 1921:134 f., Nissilä 1964:135 ff. Snarare har älven fått namn efter byn vid mynningen. Bebyggelsen i Lappo, Lapua har i sin tur fått namn efter älven. Bynamnet är troligen en personnamnsform (liksom Jeppo, Kimo). Möjligen ligger bakom det finska kortnamnet ett nordiskt Lave, Laghe, Labbe eller Laurentius, Lars. Huldén 1981b:9 ff.
-å, -o Av de drygt tjugo bynamn som slutar på -å kan de flesta anknytas till åar vid vilka bebyggelse etablerats. Men det finns också några namn, där sl. -å är sekundär (Vörå, Monå) och beror på förändringar i skrivtraditionen. De hör samman med ett antal tvåstaviga namn som slutar på -o: Ebbo, Finno, Jeppo, Kimo, Korpo, Kullo m.fl. Flera av namnen i gruppen är finska och tillhör en typ av personnamnsformer med avledningsändelsen -oi, varav senare -o. Hakulinen 1941:149 ff. Dessa kan tänkas ha bildat modell för en del namn av svenskt ursprung, särskilt de som utgått från -om. Vissa namn har tydligen genomgått utvecklingen -om > on > o. I äldre tid förekommer formväxling av typen Hulta-, Hulto-, vilket kan bero på att formen på -a har uppfattats som nominativen av ett svagt femininum (klocka) och böjts som ett sådant. Böjningsformen på -o har i finlandssvenska dialekter blivit normalform. Diskussion och hänvisningar hos Granlund 1956:89, 370 ff. Något exempel på en liknande typ av böjningsbyte i ortnamn ger även Brylla 1987:161.
Karsten, T.E., 1921, 1923: Svensk bygd i Österbotten nu och fordom. I-II. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 155, 171. Helsingfors.
Huldén, Lars, 1981b: Jeppo, Lappo, Keppo och andra österbottniska ortnamn på personnamnsgrund. I: Budkavlen 60, s. 5–20.
Nissilä, Viljo, 1964: Lapuan nimestä. I: Virittäjä.
Lappabi 1375
Lapu 1543
Lappåå storby 1547
Lapu by 1549
Lapåå 1556
Lepå Fierdhing 1568