Övertygande förklaring saknas. Man har bl.a. tänkt sig att namnet kunde innehålla ett ord fugleveid ’ställe där man fångar fåglar’ (O.F. Hultman). Formen med ö synes motsvara en avledning fyghle ’fågelfångst’ som är belagd i fornvästnordiskan. Diskussion hos P.H. Solstrand 1988:157.
ö I de finländska skärgårdarna har upptecknats ett tusental namn med slutleden -ö i bestämd eller obestämd form, och bland dessa uppträder 180 som by- eller sockennamn. Benämningen ö, fornvästnordiskt ey, dial. öj f., tillkommer större öar med förutsättningar för bete och ofta jordbruk. Många öar har först tagits i bruk sommartid för att senare bli bebodda året om. Vissa namn som slutar på -ö är inte äkta ö-namn utan är skrivarrationaliseringar eller är av finskt ursprung med finsk slutvokal. Zilliacus 1989:34 ff. Flera namn som sedan länge haft sl. -ö uppträder i början av beläggserierna med sl. -edhe el. likn. (Hangö, Gullö, Järsö). Hur dessa skrivningar skall uppfattas är oklart. Det kan vara fråga om andra ord (ed, öde, sida) som ombildats till ö. Men uteslutet är kanske inte att den gamla diftongen i ö har lockat till nykonstruktioner, eftersom diftonger tidigt slutade betecknas i skrift. Problemet kvarstår.
Solstrand, Per Henrik, 1988, Ortnamnen i Föglö. I: Föglö, del II, utg. Föglö kommun, s. 157–190. Mariehamn.
Fyghelde 1250
Fygld 1350
Fogla sn 1480
Fögelet
Fögellet 1491
Föglade sn 1492
Fögelt 1496
Fögelde 1498
Ffögle 1516