Finström Finström, Åland

Av folkbeteckningen finne i gen. plur. eller det vanliga tillnamnet Finne i gen. och -ström. Byn Finström som gett namn åt socknen har splittrats i flera mindre byar. Finström var förr delat i tre marklag, Tjudökarla marklag längst i norr, Björströms i sydväst och Grelsby i sydost.

finn I över trettio av våra bynamn är fl. Fin(n)- eller Fins-. Det vanliga Finby betecknar säkerligen i regel byar där befolkningen har varit finsk. Fl. i namnen står ofta i genitiv pluralis ’finnarnas’. Ett mansnamn Finvidher förekommer på 1400-talet på Åland och i Egentliga Finland. Thors antar att detta åsyftas i Finnela i Masku, i så fall väl i kortformen Finne. Thors 1959:30, Hellberg 1987:215 ff. Också som tillnamn förekommer Finne tidigt.

ström Ett osammansatt Strömma förekommer fem gånger, Ström en gång och sl. -ström fem gånger i bynamnsmaterialet. Slutvokalen i det förstnämnda är det ursprungligen plurala -a (se namnelementet -a), antingen med från början plural syftning (flera strömmar) eller infört efter mönster av andra namn. Ordet ingår i ca 800 namn på sund och bäckar i Finland. Hellberg 1987:192, LEX.

Ämnäs, Åttböle, Bamböle, Bartsgårda, Bastö, Bergö, Bjärström, Brantsböle, Emkarby, Enbolstad, Finström, Gibböle, Godby, Grelsby, Kulla, Markusböle, Öja, Östanåker, Pålsböle, Pettböle, Rågetsböle, Skräddarböle, Stålsby, Strömsvik, Svartsmara, Tärnbolstad, Tjudö, Torrbolstad, Västanträsk

Finnaström omkr. 1325

Finnastrom 1351

Finström 1375 *